Kapitel 7
Ledsen för VÄLDIGT KORT!
Kapitel 6
Någon knackade på dörren mitt i natten..
'
-Oh. HI GUYS! i thought you were with Louis. sa jag med en arg ton.
Alltså, jag visste ingenting längre. Jag bestämde mig för att bara gå och lägga mig och komma på en lösning till mitt problem. Jag klev upp redan vid klockan halv nio dagen efter för att äta frukost på bufén och sedan ringa Louis som vaknade väldigt tidigt, eftersom han brukade ringa mig vid tiotiden. Jag åt kokta ägg, bacon och tre vitlöksbröd innan jag sedan drack ett glas apelsinjuice och gick upp till mitt hotellrum. Jag tog upp min mobiltelefon och precis när jag gjorde det så vibrerade den, alltså någon ringde. Jag skrek till oh tappade mobilen i golvet. Som tur var så fick jag bara en mellanstor spricka från hörnet och neråt till mitten delad i två delar på displayen.
Ledsen för väldigt stort mellanrum :(
Kapitel 5.
Jag stirrade på honom.
- ........
(Det blir inga bilder i det här inlägget eftersom det inte går. men laddar upp bildadressen från google)
http://www.google.se/imgres?q=one+direction+london+eye&hl=sv&biw=1366&bih=617&gbv=2&tbm=isch&tbnid=R2bxoF2HzJ0m3M:&imgrefurl=http://onedirectiongermany.tumblr.com/post/12940766878/forev3ronedirection-louis-on-the-london-eye&docid=oMl9QPmKnm27bM&imgurl=http://25.media.tumblr.com/tumblr_lutai1uZkZ1r332zao1_500.jpg&w=500&h=375&ei=iSPXT-XaKISKsga-7YGbDw&zoom=1
http://www.google.se/imgres?q=louis+tomlinson+popcorn&hl=sv&gbv=2&biw=1366&bih=617&tbm=isch&tbnid=IbGAe4KwP8IduM:&imgrefurl=http://jossansfinast.blogg.se/2012/march/&docid=4SHBOmbXUs0VAM&imgurl=http://jossansfinast.blogg.se/images/2012/louis-tomlinson_191569733_large_192095153.jpg&w=400&h=356&ei=2iTXT-zzGMrBswaWieCzDw&zoom=1&iact=hc&vpx=1068&vpy=138&dur=156&hovh=212&hovw=238&tx=185&ty=122&sig=100323851511383091719&page=1&tbnh=130&tbnw=146&start=0&ndsp=21&ved=1t:429,r:6,s:0,i:88
- Yes! Ofcourse. GO! Linda, come on! If one of One Direction wants to do something with you, you'll have to say yees! come on? seriously. Sa Freja.
- Okay. Thank you. Sa jag och kramade om Freja.
Vi ses hemma sen. Tar du bilen så tar jag bussen sen? sa jag och kastade nycklarna i hennes famn. Hon nickade.
Jag gick iväg med Louis och alla släppte förbi oss!
Vi fick gå före. Jag blev nästan döv av alla fans och höll för öronen. Louis visade fram två biljetter.
- I've got my own... jag hann inte säga klart meningen.
- I'll pay. Sa han snabbt och jag blev tyst. Vi gick ombord och han började visa mig saker redan innan vi börjat åka. Vi åkte lite uppåt, så att nästa kunde komma på.
Jag tittade på honom och log åt varje sak han visade mig, men mest i hela världen villa jag bara stanna tiden, just i detta ögonblick och få vara tillsammans med Louis Tomlinson.
Vi var högt uppe i luften nu. Nästan högst uppe.... POFF!
Vagnen skakade. Vi var ju ensamma i vagnen för att inte alla fans skulle hacka på honom.
Jag föll på glasgolvet och slog i mitt huvud.
När jag vaknade upp så hade jag huvudet i Louis knä, och han var shirtless.
- Vad hände? Sa jag.
- Uh? You fell, you can still English huh?
- Oh... sorry. I just asked what happend?
- You fell when we went stuck in here. Sa han. Han visade tröjan som var smått blodig. Jag mådde illa.
Jag blundade och tittade sedan på honom. Vi var fortfarande i vagnen.
LOUIS PERSPEKTIV.
Jag visste inte vad jag skulle göra?
Skulle jag kyssa henne snart?
Jag gillade väl henne? Eller var hon bara en söt tjej som var mitt fan som gett oss skjuts från flygplatsen?
Jag visste ingenting om mina känslor längre. Jag var ju fortfarande tillsammans med Eleanor.
Vagnen började skaka. Jag hann bara vända mig om.
Hon föll ner på glasgolvet och jag var snabbt framme hos henne.
Vad skulle jag göra nu? Vagnen hade ju stannat. Jag drog av mig tröjan och la den under hennes huvud och lät hennes huvud vila i mitt knä. Det här var väl ett fans dröm?
Men hon drömde inte. Jag hade bara gjort det om jag verkligen gillade henne.
Jag gillar väl henne?
Hur lång tid hade hon varit däckad? En halvtimme? en timme?
Hon började vakna till liv. Jag var glad.
Hon sa någonting på svenska.. Jag förstod ingenting.
jag svarade på engelska någonting bara. Tänk om hon inte kunde engelska längre, vad skulle jag göra då?
Jag borde inte vara den som fick panik, men så var det. Jag fick panik.
Sedan sa hon någonting på engelska. Jag blev lugnare. Jag visade henne tröjan och hon verkade inte tycka om blod, eller så var hon bara svimfärdig efter accidenten.
Jag vart lättad när vagnen började rulla igen, och jag hjälpte henne upp på fötter. Hon kunde inte gå sådär jättebra, så jag fick stödja henne. Det hade slutat blöda och jag kunde inte ta på mig tröjan igen, så jag stängde min jacka och gick lugnt ut med henne när vagnen stannade där nere.
Jag log försiktigt åt alla kamerorna och det gjorde hon också, som tur var. Jag ville inte se ut som ett miffo i tidningarna, och inte gå med ett heller. Men hon var söt. Så.. Ja.
MITT PERSPEKTIV.
Vad skulle hända nu? Jag mådde inte illa längre och vi hade börjat åka igen. Jag var glad att vi skulle komma ner snart och den bästa attraktionen av alla i London var inte särskilt rolig... Idag.
Jag fick stödja mig på Louis, men jag var inte glad.
Var inte det här ett fans dröm?
Jo, det var det. Varför var jag inte överlycklig då?
Jag borde skutta och skratta och vara så glad som det bara går.
Men det går bara inte.
Vad ska jag nu göra? Jag log helt Random. Varför? För att tidningarna.
Jag mumlade någonting om vart bussarna stannade och han verkade erbjuda mig skjuts.
Det kunde jag inte tacka nej till eftersom jag faktiskt inte kunde åka själv.
- Thank you for everything. Sa jag till honom när vi suttit oss i bilen.
- You're welcome. It was nothing actually.
- You saved my life! Sa jag och stirrade på honom.
- Yes, but i have a girlfriend that will kill me.
- You said that you broke up with her!
- Yes.. but only because i was inlove with you..
- Liar... You lied to me! Stop the car! Stop the car!
Han stannade och jag klev ut. Jag gick iväg lite ostadigt och det började ösregna.
- Bra tillfälle. Muttrade jag och gick iväg. Nu skulle ingen se hur jag grät.
Jag grät så mycket den kvällen. När jag äntligen kom hem runt midnatt så kramade Freja om mig.
- Vad har hänt? älskade!
- Han svek mig! Bara sådär. Och så berättade jag allting.
Hon kramade mig. Och så fick jag gråta i hennes famn hela natten om jag ville. Men tillslut kom inga fler tårar.
Jag hade inte gråtit såhär på jättelänge.
Någon knackade på dörren mitt i natten..
Kapitel 4.
Jag stirrade på en mobiltelefon.. Den var inte min. Jag stannade på en parkeringsplats och tog upp den. Man får inte använda mobilen när man kör.
Jag tittade på den och låste upp den, det var en iPhone 4s. Den nyaste verisionen.
Jag kollade på kontakterna och hittade "Louis T.", "Harry", "Liam" och "Zayn".
Alltså måste det vara Nialls. Jag ringde upp Zayn. Han svarade ganska segt.
- Zayyyyyn here.
- Hi, It's Linda.
- Hi Lexxi. It's your nickname now, okay?
- Sure. But whatever. You know what? Ni..
- Hey.. why are you calling from Nialls phone? Just asking.
- I was about to tell you that... But yeah.. He like.. forgot he's phone at my car, and i'm at Park Hotel soon, could you and the guys get over here and get it?
- Ofcourse, we'll just call Olly Murs. He'll do anything for us. Cya.
- Byebye Amazayn. Sa jag och la på efter honom. han var riktigt snäll Zayn.
Niall hade en vit iphone med blått mönster över någonting. Typ Kina eller nåt. Jag la den försiktigt i handsfacket där den inte skulle gå sönder, och startade bilen igen.
Det kändes väldigt tomt och jag tryckte på startknappen på radion. Det första som spelades var såklart "One Direction - I should've kissed you". Det var min favoritlåt, älskade verkligen den.
Jag tittade ut igenom fönstret. London.
Drip drop drip drop drip drop.
Det började regna som satan. Jag gasade på lite och var strax framme vid Park Hotel. Jag skyndade mig i ösregnet med att fixa bagaget in i lobbyn. Där fick jag hjälp av en blond snygg kille, i min ålder. Han var verkligen het.
- Thanks for everything.... ? Sa jag.
- David. La han till-
- Thansk for everything David. Sa jag och log.
Jag gick in i mitt rum och innan jag stängde dörren så sa jag.
- I'm Linda by the way.
Han nickade glatt och gick ned igen. Jag stängde dörren igen och låste efter mig för säkerhetsskull.
När jag såg min bästavän Freja, så skrek jag.
- HEY BEST FRIEND!! skrek jag och hon sken upp och kramade mig.
- We are going to have the greatest time EVER. I Promise you that! Sa Freja och jag skrattade med henne.
Hon visade mig runt i hotellrummen, vi hade nästan en liten lägenhet på hotellet.
Jag tittade på henne.
- GIRL NIGHT OUT! I really want to see Big Ben. Jag väntade med att berätta om One Direction.
Jag packade genast upp och det tog ett tag innan jag blev klar.
- Hurry up Linda! I want to go out TODAY!? We are going to miss our trip to London Eye, i've even fixed tickets!
- I'm coming! sa jag och gjorde mig i ordning på fem minuter, det blev riktigt bra.
Vi gick ut i den halvljusa kvällen och bestämde oss för att ta min bil. Jag körde såklart och hon satt bredvid. Vi åkte och det var inte långt dit faktiskt. Jag hoppade ut ur bilen och låste den med Freja i hälarna. Vi gick ned mot London Eye. Sjukt vackert var det på kvällen!
Och vi ställde oss i kön.
Efter en halvtimme började jag bli trött i benen. Jag hörde något, eller någon.
- Linda. Over here! LINDA!?
Jag tittade bak och såg Louis, Liam, Zayn, Niall och Harry. Jag vinkade åt de.
De kom till mig och de fick stå med oss.
- OMG DO YOU KNOW ONE DIRECTION?! skrek Freja.
- Ofcourse. 1D, this is Freja, my best friend. And Freja, this is 1D.
De skakade hand och jag log mot de.
- Linda, i was wondering if you wanted to ride London Eye, with me. If it's okay with your friend. Sa Louis.
Jag stirrade på honom.
- ........
Kapitel 3.
Niall tittade på mig.
- you....
- You wrote at my Twitter, right? So you are moving to London. That i awesome. I really love london. I've been there about sixty times now. Sa Niall och log mot mig.
Jag stirrade tyst på honom, tänk att han satt här bredvid mig! Jag mumlade något och tittade sedan mig omkring.
- Yes, that was me, I've been there twice and my friend and i will live together at Parker Hotel until they've fixed our house. I've go a question.. Can you introduce me to the rest of the band? I really loe you guys.
- Ofcourse! Hey, i don't even know your name? sa Niall.
Oh.. Sorry, i'm Linda. Sa jag. Jag var sjukt glad över att ha ett engelskt namn, så glad att det inte är sant. puh.
- Cute name. Hey guys. fyra killar vände sig mot mig, Harry och Louis satt framför oss, och Liam och Zayn satt bakom oss.
- This is Linda. The first one that ever made a flight trip funny And she is really cute too!. Sa Niall och mina kinder hettade till.
- Hello, Sa de och fyra händer räcktes fram. Jag var tvungen och skaka dem en i taget. Louis hand tog jag sist och log artigt och glatt mot honom.
- How is erything with Eleanor? Frågade jag Louis.
- oh, Not well actully. We are planning to break up because we are fighting, and i think she is cheating on me with Usher. Sa han lite sorgset.
- OMG. Who can cheat at the most beautiful and nicest person in the world? Frågade jag och stirrade tomt på honom.
- I have no idea. Sa han och log. You are right Niall. She is really cute, and she makes it funny. Linda right?
Yes. Linda is my name.
- I love the name Linda. sa Louis.
Liam och Niall började låtsasbråka på skoj och Harry och Louis snackade om mig. Zayn hade sommnat. Så jag tog upp min lilla bok som fick plats i jackfickan och började tyst läsa.
Jag måste ha somnat för Niall väckte mig.
- We are here, Princess. Sa Niall. Kallade han mig verkligen Prinsessan? Jag flinade och ställde mig upp och drog med mig handbagaget ut. Jag hade typ fyra väskor till.
Jag såg inte One Direction längre, utan det enda jag kunde se var folk som trängdes för att komma ut ur flygplanet.
Jag skuttade glatt ner för den lilla trappan och det första som träffade mig var värmen. Det var varmare än i Sverige, vilket verkade vara mycket ovanligt. Jag gick mot där man hämtar väskorn och hittade alla mina fyra väskor, plus mitt handbagage.
Jag släpade de mot en taxi och såg sedan One Direction - killarna gå mot mig.
Jag vinkade lite och de vinkade tillbaka.
- Hey. It looks like you could need some help, Justzayn, Sa Zayn och jag fnittrade.
- Yes please. Sa jag och sträckte fram en väska mot han. Liam, Harry och Niall tog de andra tre. Louis erbjöd sig att vara handvärmare och tog min hand i sin. Jag log och han besvarade mitt leende.
Vi gick under tystnad mot min bil som mamma och pappa fixat. Det var en sjumannabil. Jag frågade om de behövde skjuts och de tackade ja.
Det var väldigt nära till ParkHotel, De skulle bo på något konstigt hotell, typ Radisson Blu Portman Hotel. så hette det ja. Jag körde väldigt vingligt och konstigt.
- CAN YOU DRIVE WOMAN!? Sa Niall och jag skrattade.
- Not on the wrong side!!! Sa jag halvt panikslaget. Allt slutade med böter på 100 pund. Nästan 1200 kronor!
- I'll pay for that. Sa Harry och log glatt
- Thank you hairball. Skrattade jag och han drog handen igenom håret. Jag fick hejdåkramar av dem alla och jag kan inte tro att allt detta just hänt! Men sedan när jag körde igen så såg jag någonting inte bra.......
Kapitel 2.
När jag sedan såg vad niall skrev så svimmade jag nästan!?
____________________
/ it Will be just great to be in London the next two weeks. One Direction takes vacation! \ jag retweetade tre gånger och kommenterade.
/ omg. I'll move to London tomorrow! \ en halvtimme senare fick jag svar.
/ hope i'll see you then. \
jag skrattade och sprang runt omkring för att packa.
Tre resväskor fick jag med mig. Resten får jag skicka efter mig. Jag tittade ut igenom fönstret och kollade sedan på klockan. 20:48. Oj. Jag måste sova. Jsg somnade och sov ganska så djupt.
Jag vaknade av alarmet som ringde 04:45 och drog mig arbetsamt upp ur sängen. Lyckades få ner resväskorna och in i bilen med dem. Mamma och pappa hade redan fixat en bil till mig i London, så det behövde jag inte oroa mig över. Jag var påväg redan klockan 05:03. Då hade jag inge bråttom. Planet åkte 07:30. Jag var snabbt framme och fixade med biljetterna och gaten var inte ens öppen än. Jag satte mig lugnt ner och väntade tåligt. Mitt tålamod var mycket bättre än i min ungdom. Flygplatsen fylldes med människor och jag såg skymten av mina föräldrar. En stor kram och en varsin puss. Jag kände en tår rulla envist ner för kinden.
- jag ska inte gråta! Sa jag och flinade. Men blev sedan allvarlig igen.
- åh. Vad jag kommer sakna er! Sa jsg och mamma grät och pappa nickade till svar.
- vi också älskling. Sa han och kramade mig en sista gång innan jag var tvungen och gå. Gaten öppnades nyss. Jag gick motvilligt dit och letade upp min plats. Jag hade plats nr. 24. Där var den, yes en fönsterplats. Jag satt och nynnade på One Direction låten "gotta be you" när någon knackade på min axel. Jag ryckte till och tittade på min flygstolsgranne. Han flinade lite lätt mot mig.
- hey, Just want to ask if you are hungry. Sa Niall från One Direction
- me and the lads are going to order some food later. Do you want some? :) fortsatte han. Jag stirrade på honom.
- ehm.. Hello? Sa han och log.
- oh.. Yes, please. If it's okay?
- ofcourse! Sa han. Jag log glatt och såg de andra One Direction pojkarna.
Niall tittade på mig.
- you....
Kapitel 1.
- hur mycket är klockan?
Jävlar! Är klockan 15:42 redan? Den där studentfesten var det ett jävla drag i, men så värt det.
Fyfan vad jag är bakis! Jag rusade ner för trapporna när hungern tog över. Studentmössan föll ner på golvet bakom stackars misse. Jag drog upp kylskåpet och hittade inte mer än ett paket leverpastej och en gammal gurka. Aja. Jag gick tyst till skafferiet och blev glad över att jag hittade makaroner och ostsås som jag kunde tillaga. Fyllemat, mums. Trött och bakis så fixade jag det på bara tjugo minuter. Jag flinade och kysste tavlan på One Direction. Mina babes. Min favorit var ju Louis. Men de andra var ju helt okej de också. Jag la in disken i diskmaskin och tryckte på startknappen. Sedan skyndade jag mig och borsta tänderna och vandrade snabbt över gatan till Coop Konsum. Där köpte jag bara bakistabletter och cigaretter. Jag rökte bara ibland. Jag kom hem igen och slängde mig på sängen efter jag tagit bakistabletterna och messade min bästavän som bor i London.
- Heyy. Händer? Är du säker på allt det här med flytten? Saknardig.. <3
- Heyy, klart du fåååår? Vi är ju polers. Jag kokar makaronas. Durå? Saknar dig med <3
Jag log och struntade i att svara. Klart jag fick. Vi var.. Vi var polers.
Jag hade visst somnat och vaknade upp mitt i natten. Jag vandrade till laptopen och öppnade den. Facebook var redan uppe. Jag loggade in, hade sexton vänförfrågningar. Nekade sju av de och accepterade nio. Jag skrev en status och loggade ut.
Twitter var Inge intressant. Jag hade mina trehundrasextiosju följare och jsg följde etthundrafem stycken.
När jsg sedan såg vad niall skrev så svimmade jag nästan!?