Kapitel 5.
- Linda, i was wondering if you wanted to ride London Eye, with me. If it's okay with your friend. Sa Louis.
Jag stirrade på honom.
- ........
(Det blir inga bilder i det här inlägget eftersom det inte går. men laddar upp bildadressen från google)
http://www.google.se/imgres?q=one+direction+london+eye&hl=sv&biw=1366&bih=617&gbv=2&tbm=isch&tbnid=R2bxoF2HzJ0m3M:&imgrefurl=http://onedirectiongermany.tumblr.com/post/12940766878/forev3ronedirection-louis-on-the-london-eye&docid=oMl9QPmKnm27bM&imgurl=http://25.media.tumblr.com/tumblr_lutai1uZkZ1r332zao1_500.jpg&w=500&h=375&ei=iSPXT-XaKISKsga-7YGbDw&zoom=1
http://www.google.se/imgres?q=louis+tomlinson+popcorn&hl=sv&gbv=2&biw=1366&bih=617&tbm=isch&tbnid=IbGAe4KwP8IduM:&imgrefurl=http://jossansfinast.blogg.se/2012/march/&docid=4SHBOmbXUs0VAM&imgurl=http://jossansfinast.blogg.se/images/2012/louis-tomlinson_191569733_large_192095153.jpg&w=400&h=356&ei=2iTXT-zzGMrBswaWieCzDw&zoom=1&iact=hc&vpx=1068&vpy=138&dur=156&hovh=212&hovw=238&tx=185&ty=122&sig=100323851511383091719&page=1&tbnh=130&tbnw=146&start=0&ndsp=21&ved=1t:429,r:6,s:0,i:88
- Yes! Ofcourse. GO! Linda, come on! If one of One Direction wants to do something with you, you'll have to say yees! come on? seriously. Sa Freja.
- Okay. Thank you. Sa jag och kramade om Freja.
Vi ses hemma sen. Tar du bilen så tar jag bussen sen? sa jag och kastade nycklarna i hennes famn. Hon nickade.
Jag gick iväg med Louis och alla släppte förbi oss!
Vi fick gå före. Jag blev nästan döv av alla fans och höll för öronen. Louis visade fram två biljetter.
- I've got my own... jag hann inte säga klart meningen.
- I'll pay. Sa han snabbt och jag blev tyst. Vi gick ombord och han började visa mig saker redan innan vi börjat åka. Vi åkte lite uppåt, så att nästa kunde komma på.
Jag tittade på honom och log åt varje sak han visade mig, men mest i hela världen villa jag bara stanna tiden, just i detta ögonblick och få vara tillsammans med Louis Tomlinson.
Vi var högt uppe i luften nu. Nästan högst uppe.... POFF!
Vagnen skakade. Vi var ju ensamma i vagnen för att inte alla fans skulle hacka på honom.
Jag föll på glasgolvet och slog i mitt huvud.
När jag vaknade upp så hade jag huvudet i Louis knä, och han var shirtless.
- Vad hände? Sa jag.
- Uh? You fell, you can still English huh?
- Oh... sorry. I just asked what happend?
- You fell when we went stuck in here. Sa han. Han visade tröjan som var smått blodig. Jag mådde illa.
Jag blundade och tittade sedan på honom. Vi var fortfarande i vagnen.
LOUIS PERSPEKTIV.
Jag visste inte vad jag skulle göra?
Skulle jag kyssa henne snart?
Jag gillade väl henne? Eller var hon bara en söt tjej som var mitt fan som gett oss skjuts från flygplatsen?
Jag visste ingenting om mina känslor längre. Jag var ju fortfarande tillsammans med Eleanor.
Vagnen började skaka. Jag hann bara vända mig om.
Hon föll ner på glasgolvet och jag var snabbt framme hos henne.
Vad skulle jag göra nu? Vagnen hade ju stannat. Jag drog av mig tröjan och la den under hennes huvud och lät hennes huvud vila i mitt knä. Det här var väl ett fans dröm?
Men hon drömde inte. Jag hade bara gjort det om jag verkligen gillade henne.
Jag gillar väl henne?
Hur lång tid hade hon varit däckad? En halvtimme? en timme?
Hon började vakna till liv. Jag var glad.
Hon sa någonting på svenska.. Jag förstod ingenting.
jag svarade på engelska någonting bara. Tänk om hon inte kunde engelska längre, vad skulle jag göra då?
Jag borde inte vara den som fick panik, men så var det. Jag fick panik.
Sedan sa hon någonting på engelska. Jag blev lugnare. Jag visade henne tröjan och hon verkade inte tycka om blod, eller så var hon bara svimfärdig efter accidenten.
Jag vart lättad när vagnen började rulla igen, och jag hjälpte henne upp på fötter. Hon kunde inte gå sådär jättebra, så jag fick stödja henne. Det hade slutat blöda och jag kunde inte ta på mig tröjan igen, så jag stängde min jacka och gick lugnt ut med henne när vagnen stannade där nere.
Jag log försiktigt åt alla kamerorna och det gjorde hon också, som tur var. Jag ville inte se ut som ett miffo i tidningarna, och inte gå med ett heller. Men hon var söt. Så.. Ja.
MITT PERSPEKTIV.
Vad skulle hända nu? Jag mådde inte illa längre och vi hade börjat åka igen. Jag var glad att vi skulle komma ner snart och den bästa attraktionen av alla i London var inte särskilt rolig... Idag.
Jag fick stödja mig på Louis, men jag var inte glad.
Var inte det här ett fans dröm?
Jo, det var det. Varför var jag inte överlycklig då?
Jag borde skutta och skratta och vara så glad som det bara går.
Men det går bara inte.
Vad ska jag nu göra? Jag log helt Random. Varför? För att tidningarna.
Jag mumlade någonting om vart bussarna stannade och han verkade erbjuda mig skjuts.
Det kunde jag inte tacka nej till eftersom jag faktiskt inte kunde åka själv.
- Thank you for everything. Sa jag till honom när vi suttit oss i bilen.
- You're welcome. It was nothing actually.
- You saved my life! Sa jag och stirrade på honom.
- Yes, but i have a girlfriend that will kill me.
- You said that you broke up with her!
- Yes.. but only because i was inlove with you..
- Liar... You lied to me! Stop the car! Stop the car!
Han stannade och jag klev ut. Jag gick iväg lite ostadigt och det började ösregna.
- Bra tillfälle. Muttrade jag och gick iväg. Nu skulle ingen se hur jag grät.
Jag grät så mycket den kvällen. När jag äntligen kom hem runt midnatt så kramade Freja om mig.
- Vad har hänt? älskade!
- Han svek mig! Bara sådär. Och så berättade jag allting.
Hon kramade mig. Och så fick jag gråta i hennes famn hela natten om jag ville. Men tillslut kom inga fler tårar.
Jag hade inte gråtit såhär på jättelänge.
Någon knackade på dörren mitt i natten..
Jag stirrade på honom.
- ........
(Det blir inga bilder i det här inlägget eftersom det inte går. men laddar upp bildadressen från google)
http://www.google.se/imgres?q=one+direction+london+eye&hl=sv&biw=1366&bih=617&gbv=2&tbm=isch&tbnid=R2bxoF2HzJ0m3M:&imgrefurl=http://onedirectiongermany.tumblr.com/post/12940766878/forev3ronedirection-louis-on-the-london-eye&docid=oMl9QPmKnm27bM&imgurl=http://25.media.tumblr.com/tumblr_lutai1uZkZ1r332zao1_500.jpg&w=500&h=375&ei=iSPXT-XaKISKsga-7YGbDw&zoom=1
http://www.google.se/imgres?q=louis+tomlinson+popcorn&hl=sv&gbv=2&biw=1366&bih=617&tbm=isch&tbnid=IbGAe4KwP8IduM:&imgrefurl=http://jossansfinast.blogg.se/2012/march/&docid=4SHBOmbXUs0VAM&imgurl=http://jossansfinast.blogg.se/images/2012/louis-tomlinson_191569733_large_192095153.jpg&w=400&h=356&ei=2iTXT-zzGMrBswaWieCzDw&zoom=1&iact=hc&vpx=1068&vpy=138&dur=156&hovh=212&hovw=238&tx=185&ty=122&sig=100323851511383091719&page=1&tbnh=130&tbnw=146&start=0&ndsp=21&ved=1t:429,r:6,s:0,i:88
- Yes! Ofcourse. GO! Linda, come on! If one of One Direction wants to do something with you, you'll have to say yees! come on? seriously. Sa Freja.
- Okay. Thank you. Sa jag och kramade om Freja.
Vi ses hemma sen. Tar du bilen så tar jag bussen sen? sa jag och kastade nycklarna i hennes famn. Hon nickade.
Jag gick iväg med Louis och alla släppte förbi oss!
Vi fick gå före. Jag blev nästan döv av alla fans och höll för öronen. Louis visade fram två biljetter.
- I've got my own... jag hann inte säga klart meningen.
- I'll pay. Sa han snabbt och jag blev tyst. Vi gick ombord och han började visa mig saker redan innan vi börjat åka. Vi åkte lite uppåt, så att nästa kunde komma på.
Jag tittade på honom och log åt varje sak han visade mig, men mest i hela världen villa jag bara stanna tiden, just i detta ögonblick och få vara tillsammans med Louis Tomlinson.
Vi var högt uppe i luften nu. Nästan högst uppe.... POFF!
Vagnen skakade. Vi var ju ensamma i vagnen för att inte alla fans skulle hacka på honom.
Jag föll på glasgolvet och slog i mitt huvud.
När jag vaknade upp så hade jag huvudet i Louis knä, och han var shirtless.
- Vad hände? Sa jag.
- Uh? You fell, you can still English huh?
- Oh... sorry. I just asked what happend?
- You fell when we went stuck in here. Sa han. Han visade tröjan som var smått blodig. Jag mådde illa.
Jag blundade och tittade sedan på honom. Vi var fortfarande i vagnen.
LOUIS PERSPEKTIV.
Jag visste inte vad jag skulle göra?
Skulle jag kyssa henne snart?
Jag gillade väl henne? Eller var hon bara en söt tjej som var mitt fan som gett oss skjuts från flygplatsen?
Jag visste ingenting om mina känslor längre. Jag var ju fortfarande tillsammans med Eleanor.
Vagnen började skaka. Jag hann bara vända mig om.
Hon föll ner på glasgolvet och jag var snabbt framme hos henne.
Vad skulle jag göra nu? Vagnen hade ju stannat. Jag drog av mig tröjan och la den under hennes huvud och lät hennes huvud vila i mitt knä. Det här var väl ett fans dröm?
Men hon drömde inte. Jag hade bara gjort det om jag verkligen gillade henne.
Jag gillar väl henne?
Hur lång tid hade hon varit däckad? En halvtimme? en timme?
Hon började vakna till liv. Jag var glad.
Hon sa någonting på svenska.. Jag förstod ingenting.
jag svarade på engelska någonting bara. Tänk om hon inte kunde engelska längre, vad skulle jag göra då?
Jag borde inte vara den som fick panik, men så var det. Jag fick panik.
Sedan sa hon någonting på engelska. Jag blev lugnare. Jag visade henne tröjan och hon verkade inte tycka om blod, eller så var hon bara svimfärdig efter accidenten.
Jag vart lättad när vagnen började rulla igen, och jag hjälpte henne upp på fötter. Hon kunde inte gå sådär jättebra, så jag fick stödja henne. Det hade slutat blöda och jag kunde inte ta på mig tröjan igen, så jag stängde min jacka och gick lugnt ut med henne när vagnen stannade där nere.
Jag log försiktigt åt alla kamerorna och det gjorde hon också, som tur var. Jag ville inte se ut som ett miffo i tidningarna, och inte gå med ett heller. Men hon var söt. Så.. Ja.
MITT PERSPEKTIV.
Vad skulle hända nu? Jag mådde inte illa längre och vi hade börjat åka igen. Jag var glad att vi skulle komma ner snart och den bästa attraktionen av alla i London var inte särskilt rolig... Idag.
Jag fick stödja mig på Louis, men jag var inte glad.
Var inte det här ett fans dröm?
Jo, det var det. Varför var jag inte överlycklig då?
Jag borde skutta och skratta och vara så glad som det bara går.
Men det går bara inte.
Vad ska jag nu göra? Jag log helt Random. Varför? För att tidningarna.
Jag mumlade någonting om vart bussarna stannade och han verkade erbjuda mig skjuts.
Det kunde jag inte tacka nej till eftersom jag faktiskt inte kunde åka själv.
- Thank you for everything. Sa jag till honom när vi suttit oss i bilen.
- You're welcome. It was nothing actually.
- You saved my life! Sa jag och stirrade på honom.
- Yes, but i have a girlfriend that will kill me.
- You said that you broke up with her!
- Yes.. but only because i was inlove with you..
- Liar... You lied to me! Stop the car! Stop the car!
Han stannade och jag klev ut. Jag gick iväg lite ostadigt och det började ösregna.
- Bra tillfälle. Muttrade jag och gick iväg. Nu skulle ingen se hur jag grät.
Jag grät så mycket den kvällen. När jag äntligen kom hem runt midnatt så kramade Freja om mig.
- Vad har hänt? älskade!
- Han svek mig! Bara sådär. Och så berättade jag allting.
Hon kramade mig. Och så fick jag gråta i hennes famn hela natten om jag ville. Men tillslut kom inga fler tårar.
Jag hade inte gråtit såhär på jättelänge.
Någon knackade på dörren mitt i natten..
Kommentarer
Trackback
